Like the roadkill, I’m paralysed

Ännu en natt med sajjko ex-drömmar. Vaknade på uruselt humör med världens vidrigaste merrevärk. Fast samtidigt en lättnad, nu verkar kroppen fungera som den ska i allafall. Hyfsat, åtminstone.

Har slöat framför tv:n, snyftat till jävla förlossningsprogram och är inne på min tredje kopp java. Har blivit hooked på snabbkaffe, verkar det som.
Ska ta mig ner till stan sen, fönstershoppa lite. Och kanske ta mig en espresso och läsa och vänta in Sis tills hon slutar jobba.
Jag vill också jobba! Är så sick and tired of this life… känner mig som en jävla outcast, enstöring. Och jag är så jävla less på att vara fattig. Alla pengar går till räkningar och mat, varje månad. Ingenting blir över. Kanske ett lyxproblem, men jag lever i ett ha-galet land och jag vill också ha saker.

Gnäll verkar vara allt som kommer ur min mun (fingrar) när jag bloggar. Funderar igen på att lägga ner skiten.

Annonser

1 kommentar »

  1. Fideli Said:

    Ah men va fan ,det har ar ju DIN blogg och du far gnalla och skriva vad du vill!
    Det gor ingen. Vill man inte lasa sa laser man inte.


{ RSS feed for comments on this post} · { TrackBack URI }

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: